Alla rättigheter: Fantasicentralen AB
Mats-Arne Larsson, Sursa Gård 640 61
STALLARHOLMEN tel 0152 412 55


SCEN 1. På färjan

(Martti står lutad över relingen, han spejar mot färjans akter och de efterföljande måsarna som med vilda skin dyker ner mot havsytan. Arto in, ser på pojken - vänder sig sen mot publiken).

ARTO
(Till publiken) Måsar är måsar...då som nu seglar dom i skränande flockar i båtarnas kölvatten. Man kan stå i timmar och se dom glida lojt på utsträckta vingar, se dom dyka och slåss...Året är 1978, snart 25 år sen - pojken heter Martti och båten är en färja som lämnat Helsingfors sent kvällen innan. Bredvid honom står jag, hans far. Det lilla vi kunde släpa med oss från Posio, vår hemby i norra finland, står packat i trasiga resväskor och pappkartonger vid utgången. I bröstfickan har jag 400 mark av våra sista sparpengar och tre enkla biljetter till paradiset - Sverige...

MARTTI
Pappa!!!

ARTO
Vad är det?

MARTTI
Titta...Är det Stockholm?

ARTO
Jo...det måste väl vara det. Det är vackert...

MARTTI
Se, så mycket bilar. Och husen - så stora.

ARTO
Dom var väl lika stora i Helsingfors.

MARTTI
Nä...inte så stora.

ARTO
(Ropar) Liisa!!!

(Liisa kommer in - hon vänder sig först mot publiken).

LIISA
(Till publiken) 1978, det har gått 23 år sedan de stora kriget som kallades det andra världkriget slutat. Finland, precis som många andra länder i Europa låg ödelagt när kriget var slut. Under många år därefter fanns det mycket som gav arbete - Finland skulle byggas upp och man hade en stor krigsskuld till Sovjet. Men nu, när det mesta hunnit bli återbyggt och skulden är betald, har det istället blivit nästan omöjligt att få ett jobb. Karlarna går arbetslösa både hos oss på landet och i stan. Många gör som vi, man tar sitt pick och pack och lämnar Finland och hembygden för att arbeta i andra länder. Flera av oss hamnade i det rika, välmående Sverige. Visst, det är 25 år sen och mycket har förändrats. Men det vi upplevde och gick igenom är vardagen för alla som kommer hit för att söka frihet, fred eller arbete - främlingar, som oss, med enkel biljett till paradiset

ARTO
Titta, Liisa!

LIISA
Jag ser...jag ser. Kom nu, vi är framme vid kajen snart. Vi skall väl inte låta Jarmo vänta. Jag tycket att man borde se honom...

MARTTI
Är du nervös?

LIISA
Prata inte så mycket. Ta på dej mössan och kom nu.

SCEN 2 Vid kajen

(Jarmo in. Han spejar bort mot färjan som lägger till. Även han vänder sig först mot publiken).

JARMO
Det är en grå eftermiddag i september. Jag står och väntar på min bror, Arto. Han är nästan 12 år äldre än mej - han har fru och en son, Martti. Martti är min brorson men känns mer som en lillebror. Är det någon jag saknat i de snart 6 månader jag levt här, är det honom. Jag är nervös för de ska tycka om Sverige, jag har nog skrytit en del i breven. Men lägenheten är sanning, den jag fått genom mitt arbete på fabriken. Den har två rum och kök och räcker gott till för både mej och brorsan familj.

(Familjen kommer ut från båten kånkande på sitt bagage. Martti får syn på Jarmo. Släpper vad han har för händer och springer mot honom).

MARTTI
Morbror!!!!

(De omfamnas. De vuxna kommer fram. De hälsar på varandra).

JARMO
Välkomna till Sverige. Gick resan bra.

LIISA
Jadå...

ARTO
Och hur har du det då?

JARMO
Jag reder mej...

(Det blir tyst en stund).

JARMO
Och du har blivit stora karln du, Martti.

MARTTI
Det fanns hiss på båten, morbror.

JARMO
Jaha...

MARTTI
Man fick åka som man ville...själv.

JARMO
Det är hiss i huset där du ska bo också.

MARTTI
Är det...en stor?

JARMO
Den räcker åt dej.

(Dom skrattar).

ARTO
Nä, här kan vi inte stå. Nu får vi skynda oss till bilen.

LIISA
Bilen!!!

ARTO
Ja, det är inte min. Jag lånande den av en arbetskamrat - men kanske köper jag mej en själv en dag.

MARTTI
Ska vi åka bil!

(En man med stora brödbackar har svårighet att passera familjen Han tilltalar dem på svenska. OBS Alla svenska repliker är tänkta att framföras på “jibbidisch” när väl scenen fungerar och man vet vad man säger).

EN MAN
Ni kanske är vänliga och går ut härifrån. Vi ska lasta ut. Ni kan ställa er därute

ARTO
(Till Jarmo) Vadå...vad pratar han om?

EN MAN
”Inte begripa”!!! Ni ska går ut , begriper du?

ARTO
(Trevande) Ja, ja...

(Jarmo tecknar åt de andra att gå ut. Sällskapet börjar röra på sig)

LIISA
Tur att vi har dej, Jarmo som kan prata med dom. Jag förstår inte hur detta ska gå.

MARTTI
Vad sa han...?

JARMO
Att du har utstående öron.

MARTTI
Nä...

(De vuxna skrattar).

JARMO
Nu åker vi hem.

(Martti börjar springa, Jarmo följer efter).

ARTO
Vänta på oss...

(Han börjar också springa - Liisa suckar och tar sina väskor och sätter efter)