Not:

Följande två korta pjäser är avsedda att spelas ihop. Jag har letat efter ett så "bildmässigt" uttryck som möjligt - där av den stora mängderna scenanvisningar. Dock tror jag var och en som eventuellt tänker sätta upp pjäsen har eller får ett rikare bildflöde och ser smartare scenlösningar i arbetet. Stryk därför all onödig text och låt dig kanske inspireras av det jag förslår.

Scenbilden bygger på ett scenrum med två "stationer" - en för vardera saga. Därav ordet "stationer" i scenanvisningarna.

Pjäserna kan göras av tre skådespelare. I originaluppsättningen fanns även en musiker.

© Alla rättigheter: Fantasicentralen AB

Mats-Arne Larsson, Sursa Gård 640 61

STALLARHOLMEN tel 0152 412 55

Fru Tös "station" kan bestå av en vackert sliten köksstol, en korg med björkved (som i dansscenen kan användas som klappträ, alltså ett rytminstrument). Där står en vacker kaffekopp med fat under stolen (med koppen upp och ner vänd som min farmor alltid hade), på fatet ligger också ett svart glasögonfodral innehållande ett par ålderdomliga runda glasögon.

På väggen hänger bokmärket fastsatt med en knappnål samt en lite större tavla eller bild av en vacker ångbåt.

Berättaren börjar vid scenens framkant och drar sig under inledningen bak mot Fru Tös "station".

Han bör vara noga med att inträda bland tingen med stor varsamhet och respekt. Kanske blåser han av damm och tar bort spindelväv.

Ljuset bör ligga så att det skapar atmosfär och koncentration kring berättaren i "stationen" för att sedan lyfta fram det sceniska berättandet och skapa koncentration på främre delen av scenen när själva berättelsen börjar.

Ljuset tänds svagt över Fru Tös "station" och berättaren börjar sakta gå dit.

Berättaren ser sig runt i rummet och minns. Plötsligt kommer han/hon att tänka på något. Ser sig runt, kommer så ihåg och tittar under stolen där han/hon finner kaffekoppen och glasögonfodralet.

Med koppen i knät öppnar berättaren fodralet och synar och tar på sig glasögonen under det han/hon berättar.

Berättaren visar bilden och in kommer DANSÖSEN i rynkad tyllkjol och svarta balettskor. Hon dansar fylld av glädje till musiken på främre delen av scenen.

EN FÖRÄLDER gör entré i flera nummer för stora stövlar som klafsar när den går. Den bär ett uppfällt, trasigt svart paraply i ena handen, i den andra en stor emaljhink fylld upp till bredden med smutsiga potatisar. Föräldern ställer den bredvid den ystert dansande dansösen, ovanpå potatisarna lägger han/hon en potatisskalare.

Dansösen dansar skuttande förbi hinken och skrattar. Föräldern ser efter henne och lägger huvudet på sned och suckar. Så ställer han/hon den på hennes andra sida.

Dansösen stannar upp denna gång och i takt med musiken tar hon upp potatisskalaren, sticker sig på den vassa spetsen, ropar våpigt " aj", tar en potatis och blir smutsig om händerna. Borstar av sina små nätta fingrar och säger "usch". Sträcker sedan på sig och gör sig färdig att dansa vidare i livet.

HUSHÅLLSLÄRARINNAN, med en för en sådan typisk huvudbonad (så inte ett hårstå ska hamna i maten) ställer sig bakom flickan och "fångar" henne i ett stort, fläckigt förkläde.

Dansösen blickar svårmodigt mot publiken, ser ner på de smutsiga potatisarna och skalaren. Hon suckar djupt. Lyfter sen på förklätt en smula och betraktar sin tyllkjol. Hon ler.

Hushållslärarinnan slår Dansösen lätt över fingrarna och rättar till hennes förkläde över danskjolen.

Hon tar upp en osedvanligt stor och otäck knöl.

Hon lyfter på förklädet och håller det bakom ryggen med händerna. Hon dansar några prövande steg men lärarinnan slår henne över fingrar så hon släpper förklädet, sätter skalaren i hennes hand och ställer hinken framför henne.

Hon försvinner skrattande och Dansösen sjunker ner ovanpå hinken med potatis.

Samtidigt kommer KOCKEN in med en för en sådana typisk huvudbonad (så inget hår ska falla i maten). Han håller en solkig köksrock i händerna och kränger den på Dansösen. Han drar fram en trälår på vilken det står "POTATIS". Fattar dansösen om midjan och lyfter henne med ett baletthopp ned i lådan.

Dansösen släpper knölar och skalare och lyssnar, hon klättrar på lårens sidor för att kunna höra bättre Samtidigt nynnar hon själv svagt och igenkännande musiken. Hon tar några trevande danssteg.

Kocken kommer rusande förbi.

Dansösen lämnar på stela ben sin potatislår. Hon promenerar och ser sig fascinerat omkring.

KAPTENEN (med en för kaptener typisk mössa) kommer in. De två betraktar varandra från var sin sida scenen. Kaptenen blinkar skälmskt mot Dansösen som generat slår ner blicken och gömmer sina svullna händer.

Kaptenen har gått fram till Dansösen. Han pekar, pratar med yviga gester och ger lystna blickar.

Kaptenen ser på henne.

----------