Alla rättigheter: Fantasicentralen AB

Mats-Arne Larsson, Sursa Gård 640 61

STALLARHOLMEN tel 0152 412 55

(Musiken finns att beställa separat från kompositören Micke Svernby)

Första akten

(På vägen kommer teatersällskapet, två clowner skjuter en kärra i vilken direktören sitter. Bakom dem diverse gycklare och musiker. Någon av dem drar en handkärra med vackert målade skyltar på vilka det står "Giovannis Marionetteater & Cirkus")

Sång alla:

Pappa gjorde mitt huvud av en stock

Och han skruvade (skruva´) mina armar och han täljde till min rock

Han skar händer och fingrar utav gran

Sedan reste han mig och sa; Gå lilla barn

Och det gnissla och knäppte i var led

När så osäkert framåt jag skred

Men jag gick till det plötsligt tog stopp

Av de linorna han knutit vid min kropp

Refr:

Här är en docka, en marionett

Kom och se gott folk

Ja, kom och se

Den rör sig naturligt, den rör sig lätt

Kom och se gott folk

Ja, kom och se

En docka på scenen

Som sprattlar med benen

Den rör sig precis ni vill

Kom och se

Kom och se

Kom och se gott folk

Ja, kom och se

(Geppetto, en gammal, fattig man dyker upp. Han bär en stor hög ved på ryggen.

Direktören vänder sig bakåt mot sin trupp).

DIREKTÖREN

Håll käften!!!! Stanna...Du där...vad heter du, gubbe?

GEPPETTO

Geppetto, min herre men min vänner säger alltid...

DIREKTÖREN

Jag struntar i era vänner! Säg mig, Geppetto är detta vägen till Castillone?

GEPPETTO

Om man fortsätter att gå så hamnar man där, ja.

DIREKTÖREN

Jag har rest från norr till söder i Italien men ingenstans är det så jävligt som här ner mot La Spezia. Har ni inte ens råd med vägskyltar.

GYCKLARE 1

Det är inte därför, direktören - det beror på att här inte finns en människa som kan skriva bokstäver än mindre nån som kan läsa dom.

(Alla skrattar).

DIREKTÖREN

Och du vore naturligtvis den rätte att lära dom - fårskalle. Nu rör vi på oss...sätt i gång. Vi måste vara i stan före kvällen.

(Karavan börjar röra sig. Handkärran välter och ur kärran trillar "dockorna" Harlekin och Colombine.

Geppetto rusar förskräckt fram och börjar lyfta i en av dockorna).

GEPPETTO

Hallå...! Lilla, fröken...vakna. Aj, aj, aj

(Truppen skrattar och direktören hoppar av sin vagn och går bort till kärran).

DIREKTÖREN

(Sarkastiskt) Är dom döda?

GEPPETTO

Jag vet inte, herrn. Men den stackarn är kall och...

GYCKLARE 2

Det är våra dockor, bondlurk. Har du aldrig sett en marionett?

GEPPETTO

En marionett???

(Direktören har stigit upp på vagnen och drar i marionettens "snören". Harlekin och Colombine börjar dansa och sjunga, musikerna spelar).

Harlekin & Colombine sjunger:

Jag är en docka, en marionett

Kom och se gott folk...

Jag rör mig naturligt och lätt

Kom och se gott folk...

En docka på scenen

Som sprattlar med benen

Jag rör mig precis ni vill

(Alla skrattar åt Geppetto som stirrar förvånat på "dockorna". Han går fram och rör vid dem).

GEPPETTO

Är det trä?

DIREKTÖREN

Ja, men inte samma sort som du har i skallen. De här gjorda av Italiens bästa dockmakare.

GEPPETTO

...varför?

DIREKTÖREN

Det roar folk. Och roar det folk betalar de bra. Det ger mig råd att åka vagn och äta fårstek...därför dansar dockorna. (Till truppen) In med dem i kärran igen...

(Geppetto har fått en idé. Han rotar igenom sin vedhög och synar pinnarna).

GEPPETTO

(Mumlar) Nej inte den...och inte den. För krokig, för smal...här. Den!!!

DIREKTÖREN

Vad gör du, gubbe? Slänger du veden.

(Geppetto hastar iväg med en stor rotklump i handen).

GEPPETTO

Låt den ligga, låt den ligga. Nu vet jag bättre än att elda upp fint virke i spisen. Vänta bara...

(Direktören skakar på huvudet, truppen skrattar. Geppetto försvinner springande bort. Truppen lämnar scenen under sång och musik).

Scen 2

(En frodig kvinna, Simona kommer glatt visslande längs gatan bärande på en korg morötter. Vid Geppettos hus stannar hon upp och lyssnar).

PINOCCHIO (röst)

Aj, aj...aj!!!

GEPPETTO (röst)

Lugn...jag måste hugga lite här. Så...

(Simona knackar försiktigt på dörren).

GEPPETTO (röst)

Det är ingen hemma!

SIMONA

Ja men du svarar ju - då är du allt där Geppeto.

GEPPETTO (röst)

Ja men...då är jag upptagen.

SIMONA

Inte mer än att du har tid att svara, Geppetto. Får jag lov att komma in?

GEPPETTO (röst)

NEJ!!!!

(Man hör Geppettos yxa som hugger och ännu ett skrik. Simona hoppar av nyfikenhet. Hon knackar igen).

SIMONA

Nu regnar det, Geppetto. Både jag och mina grönsaker blir blöta. (Bultar ännu kraftigare) Släpp in mig!

(Geppetto öppnar).

GEPPETTO

Det regnar väl inte...

SIMONA

Det slutade lika tvärt som det började.

(Hon tränger sig förbi Geppetto; i det fortsatta inne i Geppettos påvra hus. På en bänk står träbiten med yxan i. Den har fått de grova dragen av en docka.

Simona ser sig nyfiket runt).

SIMONA

Ensam...?

GEPPETTO

Så när som på lössen. Jag har inte ens fyr i spisen så du kan värma dig. Jag tror det är bäst att du...

SIMONA

Det gör inget. Men du klyver ved, ser jag. Snart har vi det varmt och skönt.

GEPPETTO

Aaa...den där...ruttna träbiten. Den är inget för spisen - jag bara prövade yxan. Jo, just det...provade yxan bara.

SIMONA

Och ingen har du hos dig...stackare.

GEPPETTO

Inte en människa.

PINOCCHIO (röst)

Det är inte klokt vad nyfiken kärringen är.

(Simona ser sig runt; fixerar sedan Geppetto)

SIMONA

Vad sa du?

GEPPETTO

Jag!? jag sa inte ljud.

(Geppetto sneglar oroligt åt trästycket).

PINOCCHIO (röst)

Vad hon glor - akta så inte ögonen trillar ut.

SIMONA

Det var det fräckaste!!!

GEPPETTO

Det var inte jag, Simona.

PINOCCHIO (röst; förställd)

Du är den snålaste och mest hopplösa kraken i hela byn, Geppetto.

GEPPETTO (till Simona)

Jaså, det tycker du!

SIMONA

Vad menar du med att påstå att jag är nyfiken.

GEPPETTO

Du är det - det säger alla.

SIMONA

Jaha, och du, du är...

PINOCCHIO (röst, förställd)

...snorig och har fotsvett.

GEPPETTO

Nä nu...

SIMONA

Akta dig!

GEPPETTO

Aj!

SIMONA

Låt bli mig!

(De knuffar på varandra och grälar. Pinocchios röst hörs skratta.

SIMONA tar yxan ur träbiten och lyfter den hotande).

GEPPETTO

Simona!!! Vad tar du dig till?

SIMONA

Jösses...Förlåt mig, Geppetto.

GEPPETTO

Det är klart jag förlåter dig

(De omfamnas).

SIMONA

Vad bråkade vi om egentligen.

GEPPETTO

(Skrattar) Jag minns inte, Simona. Jag kan min själ inte komma ihåg.

SIMONA

Nåja, då var det nog inget.

(Pinocchios fniss hörs tydligt. Simona sätter tillbaka yxan i trästycket med en kraftig sving; Pinoccios röst skriker till.

SIMONA stirrar förvånad på trästycket).

SIMONA

Jag måste till torget.

GEPPETTO

Redan? Och regnet!?

GEPPETTO

Några droppar skadar aldrig. Nej, jag måste iväg.

(Simona tar sin korg och går; hon stirrar förhäxad mot trästycket).

GEPPETTO

(Stänger dörren efter henne) Adjö, Simona.

Scen 3

(Teatersällskapet kommer längs bygatan. de spelar en sprittande marsch. Geppetto sticker ut huvudet genom fönstret).

GEPPETTO

Direktörn...direktörn!!!!

DIREKTÖREN

Vad är det för en galning?

GYCKLARE 1

Det är gubben vi mötte uppe i bergen - han som visade oss vägen. Nå, hur går det? Blev det någon docka?

GEPPETTO

Jag pratar inte till dig, din slusk. Det här är mellan mig och direktören.

GYCKLARE 1

Vad ska vi andra göra av våra öron då. Skruva av dom?

(Sällskapet skrattar).

GEPPETTO

Prova du att flyga med dom. Så stora, röda - dom kan inte vara sämre än hönsvingar. Täpp till käften du och flaxa!

DIREKTÖREN

Låt honom vara, Armando. Vad hade du på hjärtat, gubbe.

GEPPETTO

Jag har gjort en docka, direktörn.

DIREKTÖREN

Jaså.

GEPPETTO

Just det....Pinocchio är namnet. Rör sig, och detta är dagsens sanning, rör sig vigt och naturligt utan såna trådar som ni var tvungna till att ha på era.

(Geppetto avbryts av en fruktansvärd skräll inifrån rummet. Skrällen följs av Pinocchios skratt. Geppetto lämnar fönstret och rusar in. Sällskapet skrattar).

GEPPETTO (inifrån huset)

Ditt lilla odjur...vad tar du dig till. Nej, Pinocchio...nej!!!

(Ännu en skräll och glasklirr).

GEPPETTO

Vad gör du, ditt spån Kom ner!

(Sällskapet skrattar högt).

GYCKLARE 2

(Ropar) Vad gjorde du den dockan av, gubbe - det måste varit vildapel.

(Geppetto sticker ut huvudet).

GEPPETTO

Han är ju så ny ännu. Jag ska nog se till att få lite vett i skallen på honom.

ARMANDO

Det får du banka in med hammare.

(Pinocchio sticker upp huvudet i fönstret, bredvid Geppetto och visar med tydliga gester hur en hammare slår mot hans huvud, sällskapet skrattar. Geppetto knuffar undan honom).

GEPPETTO

Undan, Pinocchio. Vi gör inga konster gratis. Undan...!

DIREKTÖREN

Ja, du gubbe - det var en docka det.

GEPPETTO

Han är ett underverk! Han kan spela teater, gråta, skratta, sjunga, dansa...ja, vad helst jag ber honom om. Och jag, jag äger honom. Jag kan kalla mig för direktör och äta stek och...

(Dörren öppnas och Pinocchio kommer ut på gatan. Sällskapet jublar och musikerna spelar. Som i en dans till musiken tar Pinocchio sin första trevande steg i friheten, han blir snart skickligare och allt mer våghalsig. Han hoppar, springer, dansar, gör kullerbyttor allt medan Geppetto fåfängt jagar honom. Till slut sjunker gubben ner och sätter sig; helt utmattad).

SÅNG kör&solo

Pinocchio:

Vem har klätt allt i blått för mig

Väggar och tak

Så underbart blå

Och hur har den som lampan lyser där

Hamnat så högt

Dit ingen kan nå

Geppetto; talande:

Åh, ett sånt spån

Alla (utom Pinocchio):

Det är himmel och sol

Här är världen, din jöns

Apelsiner och timjan och gul kamomill

Allting är ditt och du gör vad du vill

Vinden svänger en kjol

Havet gungar en båt

Vi snurrar tillsammans och dag blir till natt

Världen döljer sin gråt och den ekar av skratt

Det är ditt...

Pinocchio:

Är det mitt...?

Alla:

Allt är ditt...

------