PERSONER

Karl-Peder
Tidigare officer vid Svea livgarde, avskedad på grund av sin homosexuella läggning. Nu verksam som boxningspromotor och tränare.

Frej ”Eje” Hammarström
Boxare med proffsambitioner. Tidigare byggnadsarbetare med radikalt politiskt förflutet.

Thor ”Tojjan” Hammarström
Bror till Frej. Pianist, livnär sig genom att spela på restauranger.

Rummet föreställer en i hast tillkommen träningslokal. Där finns en kamin, ett ranglig bord, några stolar och en vevgrammofon med skivor slarvigt slängda runt om. I taket hänger en sandsäck. Handskar och annat träningsmaterial ligger utspritt i rummet. Lokalen har tidigare använts som kolkällare och gamla säckar och lådor står uppställda mot en vägg. När föreställningen börjar är rummet tomt.

Året är 1938 en svinkall dag i mars.

SCEN 1
Dörren öppnas. Thor kommer in. Han fryser. Han ägnar stor möda åt att få händerna varma. Får syn på en resegrammofon. Sätter på den. Skivan snurrar. Försöker läsa vad det står på skivan medan den snurrar. Spelar. Det är ”Pennies from heaven”. Han dansar till inledning. Ordentligt för att få upp värmen. När vokalisten börjar slårhan några slag mot en punchball.

Karl-Peder kommer in. Han bär en nätkasse i handen. Även han ser ut att frysa. Karl-Peder får syn på Thor. Han ställer ner kassen och tittar på honom. Thor har inte fått syn på Karl-Peder utan fortsätter alltmer håglöst att slå mot bollen. Plötsligt tröttnar han och sjunker ner mot golvet. Han får syn på Karl-Peder och ställer sig snabbt upp.

THOR
Jag behöver snacka med brorsan.

KARL-PEDER
Du får ursäkta, Thor. Jag hör ingenting i det här oljudet. Går bort till grammofonen och lyfter av pickupen. Han var och köpte amerikanska jazzskivor på Svala & Söderlund. Spelar dom när han tränar. Vilka tokerier… men jag låter honom hållas. Han kanske lär sig språket. Men jag vet inte – de där negerrytmerna dränker ju nästan sången.

THOR
Jag måste prata med Eje… det är viktigt.

KARL-PEDER
Han är inte här. Hur kom du in förresten?

THOR
Vad tror du… klev rakt genom väggen.

KARL-PEDER
Dörren var ju låst.

THOR
Du skulle börja spela piano, Karl-Peder. Man får så långa, flinka fingrar.

KARL-PEDER
Ja, ja… mig gör det inget. Du är välkommen men Eje kommer inte att bli…

Han börjar packa upp kassen. Den innehåller morötter, kålrötter och palsternackor. Han suckar.

THOR
Uppriktigt sagt… jag struntar i vad du tycker. Jag måste ju prata med Eje sa jag.

Karl-Peder tittar på honom – fortsätter sedan att packa upp grönsakerna.

KARL-PEDER
Rötter… ätliga rötter. Det var sånt som grottfolken krafsade upp med bara händerna.

THOR
Tur för dig. Jag menar att du bara behöver betala för att få dom – annars hade du fått skit under naglarna.

KARL-PEDER
Det här är ingen mat för boxare. Det är bara det. Dessa evinnerliga rötter och så potatis. Jag märker det på vikten. Han borde anstränga sig för att ligga strax ovanför viktgränsen istället. Göra som andra – sen ta ner ett par kilo till invägningen.

THOR
Han är inte som andra.

KARL-PEDER
Han har så mycket idéer. Och inte får jag koka dom. Det ger ingen näring. Joe Ringstone åt bara kokt kalvkött och drack buljongen med porter i…

THOR
Du tjatar om dom jävla engelsmännen – det är klart att dom kunde segla runt på smörklimpar och trycka i sig ister med en hel värld av kolonier som slavade för dom. Men det är slut med det snart, Karl-Peder, mycket snart.

KARL-PEDER
Ringstone var hamnsjåare, jag skall tala om för dig att din far hade rena paradiset jämfört med hur dom hade det där i England. Joe kom aldrig närmare rikedomen än att han fick bära den på ryggen. Men han hade en fruktansvärd högerkrok och sånt kan man bli förmögen på. Åtminstone i ett land där det inte är en skam att se på starka karlar som slåss. ”The noble art of selfdefense”.

THOR
Stora, snygga karlar… älskade du dom efteråt också… med käftarna insmorda av blod och utslagna tänder. Karl-Peder svarar inte. Han plockar vidare med rotsakerna. Vad faen är det för fel på dom här? Det är väl mat det med. Hur vet du hur farsan hade det förresten…va? Rena paradiset… både Eje och jag var glada om vi fick nåt sånt här till middan. Tar upp en av rötterna och synar den. Vad är det här?

KARL-PEDER
Den där… det är en palsternacka.

THOR
Tycker du det är så konstigt?

KARL-PEDER
Vadå?

THOR
Att han kan äta en sån… palsternacka? När det finns kalvkotletter och tryffel och fasan? Visst är det märkligt… va?

KARL-PEDER
Ibland vet jag inte hur du tänker, Thor. Du vet mycket väl att det inte är för pengarna. Det är jag som betalar vare sig det är grönsaker eller kött han vill ha. Alltihop är hans idéer. Frej har så mycket teorier, åsikter om allt.

THOR
Han tänker! Eje är en tänkande människa. Men det är väl ovanligt att en boxare har huvet till annat än att ta smällar med. Synd bara att han inte kan använda skallen till mer begåvade saker än att ha åsikter om en jävla palsternacka.

KARL-PEDER
Fick hon pengarna, förresten?

THOR
Vem? Mamma? Jodå, hade hon bara klarat av att stiga upp ur sängen skulle hon niga och bocka. Och så den där jävla stenmusslan som inte ens klarar av att gå upp med dom själv utan skickar Herbert.

KARL-PEDER
…så han har inte ens varit uppe hos er?

THOR
Hemma… neej. Inte sen i julas. Det är snart tre månader sen. Det uppstår en spänd tystnad. Karl-Peder plockar nervöst med grönsakerna och nickar. Tjugofem kronor, jag vet inte vad brorsan anser om dom där pengarna men jag skriver upp allt han kommer med. Vi är inga satans fattighjon – du skall ha tillbaka alltihop… med ränta.

KARL-PEDER
För mig är det inte viktigt, Thor. Men ja… du gör som du vill. Förresten har en del av dom varit hans egna.

THOR
Egna pengar… var skulle han ha fått dom ifrån. Jag som får sitta och underhålla morsan med sagor om hans fina jobb på bygge i Årsta.

KARL-PEDER
Jag tänker på pengarna från i somras.

THOR
Dom har jag inte tagit med. Det var hans pengar. Det vet jag. Som han fick slita med att slå ut stöddiga drängar i dom där landsortshålorna du drog med honom till. Alltihop borde ha varit hans, även dom femtio procenten du tog för att sprätta runt och vara viktig.

KARL-PEDER
Här! Ta en kålrot Det täpper till truten. Tugga och tänk på din barndom.

THOR
Lägger tillbaka kålroten på bordet. Du, jag fick lära mig att inte prata med mat i mun. Såna jävla idéer. Jag begriper inte hur Eje kunde ställa upp…

KARL-PEDER
Är det så konstigt att en karl vill tjäna pengar på sina nävar? Herregud, det är ju det enda han kan.

THOR
Det är dina idéer. Du visste att han skulle råka i luven på förbundet. Eje trivdes i klubben.

KARL-PEDER
Du vet vad jag ger för herrarna i förbundet… han avger ett välimiterat fisljud.

THOR
Den största brakskiten hitintills är väl Ejes proffskarriär. I Chicago BK trivdes han. Där fanns killar av hans egen sort.

KARL-PEDER
Om någon – bara någon vill ge mig en chans. Är det ingen som begriper att en fighter inte skapas över en natt? Allt tar tid och arbete. Finns det inte en jävel i detta land som är skapt med en smula ambition? Frej och hans galna idéer. Den här fördömda otåligheten och krypande drängmentaliteten står mig upp i halsen. Gud skall veta att jag har nog av din bror. Jag tänker inte stå här och ta skit av dig.

THOR
Gapa och befalla kunde du göra på kaserngården. Det var väl synd att dom inte hade plats för fler sodomiter och gosseälskare i livgardet. Karl-Peder stannar upp och bara ser på Thor … vad är det? Vad tittar du på?

KARL-PEDER
Jag tittar på en söt och rädd pojke. Jag undrar om jag inte skall ta och köra in den här kålroten i mun på dig i alla fall. Du är vackrare när du är tyst.

Han börjar retfullt närma sig Thor med kålroten. Thor backar.

THOR
Du stannar där, för helvete…

Thor höjer garden. När Karl-Peder fortsätter närmare slår han en rak höger mot Karl-Peder som parerar den elegant med kålroten i handen. Han får tag i Thor som ömkligt viftar med nävarna. Thor krånglar sig ut ur greppet och drar sig bort mot väggen. Karl-Peder skrattar.

Nu slutar vi, jag stannar här och du står där och… lagar mat.

KARL-PEDER
Skrattar torrt så tystnar han tvärt och slänger kålroten. Helvete…

THOR
Ja, det var väl trist…

En paus. Karl-Peder börjar skala rötterna och Thor sitter i sitt hörn och visslar.

KARL-PEDER
Hur gick det hos Lederman?

THOR
Jodå…

KARL-PEDER
Ville han anta dig?

THOR
Säkert…

KARL-PEDER
Jaha… vad sa han när han läste mitt brev? Hälsade han?

THOR
Han ville att jag skulle kyssa dig i röven men tyvärr… ja, jag har inte rakat mig idag.

KARL-PEDER
Vet du, Thor. Jag vet vad du anser om mig men Lederman skall du tamejfaen respektera. Han var en av Tysklands främsta pianister och en underbar modern kompositör tills nazisterna började tycka att alla som inte skrev marscher var landsförrädare. Såg du hans händer?

THOR
Jodå… både händerna och näsan.

KARL-PEDER
Vänsterhanden slog dom sönder för att han var jude och högerhanden för att han inte kunde nöja sig med dom sju toner som fanns i soldatvisorna. Det är en man som skulle kunna lära dig mer än pianospel.

THOR
Jag är mycket tacksam…

KARL-PEDER
Thor… du är ingen idiot. Karln är en av de mest begåvade pedagoger du kan få. Inte kan du strunta i honom för att han är jude? Det är väl för Guds skull socialdemokrat du är och inte svartskjorta.

THOR
Svartskjorta? Det måste ha varit tio år sedan du stack huvudet utanför det här jävla kollagret. Erikssons pojkar har bruna skjortor. Dom svarta blev omoderna redan efter dom hade varit och träffat Pappa på partidagarna i Nürnberg –29. Dom är så söta nu så. Du skulle se hur granna dom är när dom rusar ut på gatorna och säljer ”Spöknippet”. Brunt är en sån fin kamouflagefärg, man märks knappt när man sparkar ner arbetare på gatan.

KARL-PEDER
Åhh… det är förfärligt.

THOR
Javisst är det… Jag struntar väl i om Lederman är jude. Men jag kan inte strunta i att han vill ha tre kronor i timmen. Med dom priserna får han fortsätta att undervisa borgarungar.

KARL-PEDER
Tre kronor… första gångerna, ja. Men Thor, med din talang kunde du säkert blivit frielev. Lederman har sinne för begåvningar.

THOR
Ja, men nu blev det inte så.

KARL-PEDER
Var inte dum. Gå tillbaka.. han förstår säkert.

THOR
För helvete, begriper du inte att jag inte vill? Jag är inte Eje. Mig kan du inte bestämma över.

KARL-PEDER
Förbannade styvnackar.. sitt livet ut och spela slagdängor på Ritz då.

Ännu en paus. Thor visslar ännu mer frenetiskt. Efter en stund stannar Karl-Peder upp och stirrar på honom. Thor slutar vissla – de ser på varandra.

THOR
Jag spelade Chopin och en av Mozarts pianosonater. Han stod där och klia sig i skägget och muttrade… gott… micket gott. Sen sa han att jag var välkommen och började beklaga sig över dyrtider och hur fattig han var. Jag knep käft och tänkte att nog kunde jag slita ihop dom där kronorna åt honom. Sen skakade vi hand och han försvann in i salongen. Jag hörde hur dom pratade och skrattade när jag tog på mig rocken i tamburen. Så kom jag ihåg att jag glömt noterna på pianot. Så jag gick in i rummet igen och då… fy fan… står hans husa där. Invid pianot. Vet du vad hon gör? Hon står och torkar av stolen där jag suttit med en trasa. Står och drar av smutsen från Herr Ledermans vita tangenter. Jag hade skitat ner hans vita elfenben. Han var rädd att smutsen från en vanlig arbetare skulle skrämma iväg hans satans borgarungar.

KARL-PEDER
Men Thor…

THOR
Men..? Det finns inga men. Så är det. Jag gråter inte över det. Men fan att jag tvingar mig till att spela en ton till för det archlet. Gubben gör det samma – jag är bara så in i döden trött på att leva för den där klassiska skiten. Och ingen skall få se mig åldras över ostämda pianon på Ritz och Continental. Jag är färdig med det nu. Åt helvete med alla gamla perukstockar och professorer, alla fulla grosshandlare som skall sjunga snuskvisor. Jag ger en näve skit för Musikaliska Akademien.. en näve skit ger jag. Thor sätter på skivan igen mitt i trumpetsolot. Morsan får dö utan den glädjen. Jag har haft nog av fanskap för dom där klaverdrömmarna. Hon kanske får glädja sig över Eje och hans fina karriär. Eller vad tror du, Karl-Peder?

KARL-PEDER
Uppriktigt sagt, Thor, så vet jag inte…

THOR
Lyfter av pickupen och ser på Karl-Peder. Vad menar du?

KARL-PEDER
Ja, vad menade du själv? Strunt i det. Det var tråkigt att det blev så tokigt med Lederman.

THOR
Javisst vart det tokigt… oj, oj. Jag struntar i gubben säger jag ju. Det är bara det att det finns viktigare saker att göra än att hamra på ett piano. Saker som du inte kommer att begripa förrän det är för sent.

KARL-PEDER
Jag tycker att jag har hört den där visan förut.

THOR
Jaha… men nu råkar det vara allvar. Riktigt förbannat allvar. Men den saken tänker jag inte diskutera med dig. Var är han?

KARL-PEDER
Ja, han löptränar.

THOR
I svinkylan?

KARL-PEDER
Det är bedrövligt. Men vem skulle kunna hindra honom? Det är den danske promotorn – han har lagt matchen för tidigt på säsongen. Det är möjligt att rosorna blommar i Köpenhamn så här års men här i Stockholm åker vi skridskor i mars. Det sa jag till honom men.. tusan, jag skulle behövt skölja dom här fördömda rötterna. Jag får gå ut och hämta vatten.

THOR
Jag kan göra det. Jag börjar känna mig rastlös.

KARL-PEDER
På gården… till vänster.

THOR
Jag vet. Han tar en plåthink och går

.
SCEN 2

Karl-Peder skär rötterna i tunna skivor. Plötsligt stannar han upp. Stirrar ett ögonblick in i väggen, suckar så tungt och tar sig för huvudet som om han hade värk. Börjar rota efter klockan i västfickan. Innan han har fått upp den står Eje i rummet. Han är klädd i en utsliten träningsoverall och har en grå vindtygsjacka på sig.

EJE
Tolv och sjutton… Karl-Peder tittar på honom, tar så upp sin klocka och kontrollerar.

KARL-PEDER
Nja… tolv och arton… nitton. Men det är bra i alla fall.

EJE
I alla fall?

KARL-PEDER
Ja, jag menar, det är ett fantastiskt tempo.

EJE
Jaha…

KARL-PEDER
Jamen.. säg… tolv och arton då och om vi räknar…

EJE
Vi räknar inte. Jag räknar…du uppskattar, det är skillnad. Närmare två minuters skillnad.

KARL-PEDER
Vad menar du, jag stod ju med klockan i hand när du…

EJE
När började jag då?

KARL-PEDER
Som vanligt.. elva trettio.

EJE
Hade jag inte känt dig skulle jag tro att du ljög, men jag vet ju… du är bara ouppmärksam.

KARL-PEDER
Gosse lilla, skulle jag ljuga?

EJE
Nej, slarva sa jag. Din klocka går fel, nästan två minuter för fort. Den var elva och trettiotvå när jag började. Men du bara kastar ett av dina berömda getögon. Så hux flux har jag förlorat två minuter.

KARL-PEDER
Det var helvete, det är väl inte löpare du är. Det är ju för Guds skull bara träning. Jag…

EJE
Hetsa inte upp dig. Jag håller alltid ett öga på kronometern i fönstret hos Blomdahls. Härifrån till hörnet på Götgatan där Blomdahls ligger tar det högst tjugofem sekunder. Jag vet. Nu struntar vi i det där. Det är hopplöst att springa i snöslasket med dom här skorna.

KARL-PEDER
Ja, det är ju inte säsong. Det sa jag till den där förbannade gangstern också. Det är möjligt att rosorna blommar i Köpenhamn, sa jag, men…

EJE
Det är bra – vi har hört det där. Det blir inte bättre väder för att du tjatar.

KARL-PEDER
Händerna!

EJE
Ja…?

KARL-PEDER
Förbannade karl… utan vantar. Det är fortfarande vinter, Frej.

EJE
Jag märkte det igår. Jag behövde dom inte.

KARL-PEDER
Är det något en boxare måste tänka på är det händerna.

EJE
Det är bara en fråga om vilja, jag har koncentrerat mig på det hela vägen. Det är tre minusgrader och känn… Eje sträcker fram sina händer mot Karl-Peders ansikte. Karl-Peder lägger kinden mot den ena. Han håller kinden längre än han behöver för att känna temperaturen. Den är…?

KARL-PEDER
…varm.

EJE
Drar plötsligt bort sina händer och slår skämtsamt Karl-Peder på huvudet. Vad är det?

KARL-PEDER
Är…?

EJE
Ja, vad är det? En spänd paus.

KARL-PEDER
Thor är här.

EJE
Här?

KARL-PEDER
Han gick ut strax innan du kom. Han skulle bara hämta vatten.

EJE
Jaha… jag har ju sagt åt honom att hålla sig härifrån.

KARL-PEDER
Han tror det är jag som förbjuder besök. Och inte har du berättat för pojkstackarn. Du lovade ju att…

EJE
Jag har inte lovat dig någonting. Du skall hålla fingrarna borta från min familj. Det sköter jag själv. Säg till honom att jag varit här och gått igen. Jag måste få vara ensam, koncentrera mig. Säg att jag har sagt det.

KARL-PEDER
Men Frej, vart skall du ta vägen i kylan? Du är ju genomsvett.. och maten.

SCEN 3
Just som Eje är på väg mot dörren dyker Thor upp. Eje vänder snabbt och sätter sig på en stol. Sitter så och fixerar Thor. Thor nickar och försöker bryta den konstiga stämningen genom att prata.

----------

Vill du titta vidare i biblioteket. Klicka här....