@Alla rättigheter: Fantasicentralen A

BERÄTTAREN
De två systrarna Hydman levde tillsammans. Allt delade de och allt gjorde de tillsammans.

I affären.

LYDIA
Vad tror du, Beata, skall vi köpa havregryn?

När Beata ska svara, hostar hon kvävt och trycker handen för munnen.

BEATA
Jag vet inte ...

LYDIA
Då gör vi det.

På gatan.

LYDIA
Ja du ... tycker du att vi ska gå hem?

BEATA
(Hostar så där igen) Kanske ...

LYDIA
Då tar vi en tur till parken och kastar brödkanter till svanarna tycker jag.

Vid dammen.

BEATA
Den där lilla svanen där ... som dyker. Den tycker jag är så söt.

LYDIA
Den!!!

BEATA
(Hostar) Den hade rätt ful stjärt, faktiskt. Det såg jag inte. Man tittar ju mest på halsen och näbben.

LYDIA
Det ska du inte göra.

BEATA
(Hostar) Nej, det ska jag inte göra. Tittar du liksom på hela svanen om du ska se om den är söt.

LYDIA
Det är klart. Nej ... nu går vi.

BEATA
(Hostar) Ja.

BERÄTTAREN
Så levde systrarna Hydman, alltid glada och sams med varann.

Systrarna lyssnar med lyckliga leenden på berättaren. Medan Lydia nickar instämmande får Beata ett hostanfall, värre än nånsin. När det äntligen gett med sig säger hon:

BEATA
Ooojaaa ...

Lydia
Visst är vi lyckliga om det inte vore för den förfärliga hostan du får varenda gång du ska prata.

BEATA
(Hostar) Ja.

Lydia betraktar henne under anfallet.

LYDIA
Vet du vad ... det kommer när du ska svara.

BEATA
Gör det?

LYDIA
Du kanske skulle försöka låta bli att trycka handen så mycket för munnen.

Handen åker upp, Beata hostar. Hon betraktar missmodigt sin hand.

BEATA
Ja. ... nä, det går inte.

LYDIA
Jag ska hjälpa dig. (Hon tar ett grepp runt Beatas "hosthand") Hur känns det?

Det rycker reflexartar i Beatas "hosthand" men Lydia håller den i ett hårt grepp. Beata genomgår nu inre kamp. Alla de protester och egna outsagda viljor hon alltid har kvävt strömmar genom henne och får fritt utlopp när Lydia håller fast hennes hand.

BEATA
Om du nån gång kunde låta mej vara, hönshjärna. Om jag bara fick göra vad jag hade lust med, tycka vad jag tycker, gilla vad jag gillar. Sova till klockan tio, sjunga i duschen, snyta mej i bordduken. Nån gång, bara nån förbaskad gång!!!

Lydia blir fullständigt överraskad. Beata uppträder "förlöst" som när någon är mycket kissenödig och slutligen får lätta sig.

LYDIA
(Efter ett tag, lamt) Det gick ... du hostade inte en enda gång. Men, kära, älskade syster - vad sa du egentligen!?

Beata är inte dum, hon begriper att det har med handen att göra. Innan hon svarar stoppar hon den djupt ner i sin ficka. Där kämpar den för att komma lös medan hon svarar.

BEATA
Vad jag sa!? Jag sa vad jag tycker och tänker. Det skulle jag ha gjort för 40 års sen om inte den här fåniga handen hade stoppat mej. Nu tycker jag att vi går till badhuset.

LYDIA
Badhuset??? Men älskling, då blir vi våta i håret och det gillar vi ju inte.

BEATA
Inte du i alla fall, din gamla torrdocka, jag älskar och plaska runt i barnbassängen och blöta ner mej. Men jag har ju aldrig fått för dig. (Härmar) "Vi blir våta i håret".

LYDIA
Men kära, lilla du, jag vill ju inte till badhuset och vi brukar ju alltid göra allting tillsammans.

BEATA
Du får väl stanna hemma då. Eller gå och mata dom där fåniga svanarna.

LYDIA
Ensam!!!

BEATA
De kan du hoppa upp och sätta dig på, jag ska iväg och bada. Sen ska jag anmäla mej till en kurs i epidemisk Svenska på Studiefrämjandet och köpa ett stort akvarium fullt av söta fiskar.

LYDIA
Ett akvarium!?!? Det får du hållas med nere i källaren. In i lägenheten kommer det inte. Du vet att jag får utslag av fiskar.

BEATA
Det är väl lika mycket mitt hem som ditt, fånmaja. Jag har haft ont i huvudet i 40 år av dom där billiga cigarrerna du röker och jag har aldrig sagt ett knyst. Nu ska jag ha fiskar - det är bara rättvist. Adjöken!

BERÄTTAREN
Så blev Lydia ensam. Hon var så arg att hon tuggade upp en hel cigarr, hon var så ledsen att hon grät en skvätt och fick torka sig ansiktet med gardinen. Sen stampade hon i golvet med foten och så - till slut - fick hon en idé.

Lydia tar fram en bred krita och tittar på den.

LYDIA
Ja ... det finns inget annat sätt. Det är fruktansvärt.

Så drar hon ett streck med kritan tvärs över golvet. Beata kommer tillbaka från badet. Hon bär på en våt baddräkt, en glasskål med guldfiskar och har en brevkurs under armen. Hon är på ett mycket gott humör.

-